I torsdags var vi och tränade, det va jag och en annan där och det man inte vill hända sin hund hände.

Den andra tjejen har en schäfertik, som jag träffat flera gånger en väldigt trevlig hund, men massor av energi.

Vi går in på planen medans de står och kastar boll och håller oss på avstånd ett tag, allting verkar lungt så vi går och kör balansbommen, efter det kör vi en lång tunnel för den låg precis neanför, och precis när Troy kommer ut ur tunneln ser jag bara en svart hund komma farandes och kasta sig över Troy. Troy försöker springa iväg och hugger mot henne för att hon ska lämna honom ifred, men hon kastar sig bara över honom. Jag skyndar fram och hör under tiden medans jag försöker greppa hunden i nackskinnet hur Troy piper till under henne. Uner hela denna situation ser jag inte Troy jag ser bara den svarta schäfern. Jag får tillslut tag i nackskinnet på schäfern och lyfter henne rakt upp och backar ett steg. Då ser jag Troy komma loss och schäferns matte är framme vid oss, så jag släpper henne och går efter Troy som sprungit iväg haltandes på vänster framben och svansen mellan benen och en hopkrupen kroppshållning. Jag hukar mig ner och sträcker fram handen och locka på honom. Han kommer då fram till mig kraftigt haltandes. Jag klappar på honom innan jag känner igenom honom, känner ingenting men han vill inte riktigt stödja på vänster framben. Jag känner noga igenom hans ben och befarade ett tag at det var ur led, men så var som tur va inte fallet. Jag sätter ner honom på marken igen och ber honom ta balansbommen, det gör han haltandes men han går över utan problem. Jag skickar honom genom tunneln, även den utan problem men kraftigt haltandes. Jag gör så ca 3gånger och han får godis efter varje gång, sedan lyfter jag upp honom och går mot utgången. Tjejen me schäfern går hon med och jag märker att schäfern gör ett utfall mot oss så jag byter bara lungt sida på Troy.

Eftersom vi skulle åka med dem hem så stänger jag stugan medans hon stoppar in hunden i bilen. Sedan pratar vi snabbt om händelsen och hon är verkligen underbar. Sa att jag skulle höra av mig om det va något, frågade hur det gick med Troy och tar verkligen sitt ansvar.

Vi får skjuts hem, jag bär Troy den sista biten eftersom han hellst nog hade velat hoppa på tre ben. Satte ner honom en gång för atts e om han ville kissa. Sedan bar jag honom hem. Förklarade situationen för mina förälrar och han han på några minuter ligga i 3 av 4knän innan han hamnade i min säng. Efter en stund så känner jag igenom benet igen och upptäcker någonting hårt i pälsen, går ut med honom till pappa och hämtar en ficklampa och hittar då ett bitsår. et hårda jag kände va blodet som torkat i pälsen.

På denna bilden har jag hunnit klippa bort en del päls men tror ni kan förstå hur det såg ut.

Vi klippte då bort pälsen och hade på Natriumklorid och lät det vara.

På fredag morgon var det jag som fick sätta mig i telefonen och ringa veterinären, våran veterinär som vi brukar gå till hade stängt, typiskt nog. Så fik tag i en annan som sa att vi skulle sklja såret med natriumklorid. Så när pappa kommit hem var det bara att åka ner till Apoteket och köpa det och e spruta fick vi med efter mycke om och men. På kvällen fick vi först raka området och sedan hade jag på pads med Natriumklorid för att blöta upp sårskorpan sedan skulle jag på något sätt få i Natriumklori i såret, och jag visste inte ens hur djupt det va eller om det bara va ytligt. Men tillslut fick jag till en bra teknik så jag fick ner natriumklorid i såret.

Rakat och nysköljt.

Idag är han helt återställd, enda är då det pytteilla såret och det rakade områet då så klart, och ett ganska kraftigt blåmärke som skymtar genom huden på honom. Han verkar ha tagit detta med gott mod, märker ingen skillnad alls i hans beteende mer än att han kanske lite mer vill vara med matte.

En nykorad Klubbmästare ser ni på bilden, eller ja han har varit det i två agar när bilen är tagen.

Inte så svårt för oss att vinna när vi är ända hunden i Meium klassen. Men han presterade bra trots lite omstänigheter som kommer en förklaring till snart.

Idag var det dax för Torsdagsträning på klubben, jag åkte dit med tanken att vi skulle träna Agility men det la vi på hyllan, vi hoppade in sista timmen på Mixkursen, en kurs som ute hos oss är väldigt uppskattad. En kurs där man kör lite Allmänlydnad, Rallylydnad, Spår, Agility och Lydnad och mixar ihop det så man provar på lite av allting. Det är även en kurs som jag sett många går igen mer än en gång.

Idag när Troy och jag var med var det kontaktövningar som stod på schemat, vi skulle så i en stor ring och hålla kontakten med våra hundar, köra sitt, ligg och så medans en anan person gick slalom mellan oss. En väldigt nyttig och rolig övning. Med Troy fokuserade jag mest på att han skulle kunna ligga ner fast hundar och folk gick förbi, hundarna bredvid fick godis och beröm, ja ni fattar. Efter det var det inkallning, vissa gick det riktigt bra för andra gick det lite sämre för. Troy ville inte sitta kvar eftersom de sköt borta på skjutbanan. Så en av instukörerna fick hålla i honom.

Känns så otroligt bra att han ville springa till mig fast han va livrädd och skakade i hela kroppen, annars brukar han försöka springa av planen om han får chansen. Men när han kom fick han massor av beröm, mys och godis.

Vi han med att köra lite slalom och däcket, även A-hinder, balansbom och tunnlar ^^ så helt utan agility var vi inte idag.

Men Troy har haft ont i magen iag eftersom han började med sina små cirklar igen idag, men det har släppt helt nu som tur är. Han ligger i skrivande stund bakom mig och sover, han blev nog ordentligt trött av träningen idag. Det är bara bra det.

Ja idag hände det som apsolut inte får hända, men insåg det påtok för sent. Så hundmötet gick rakt åt helvetet, vilket INTE får hända. Men vi tog nya tag och fick två hundmöten till nästan direkt och där lyckades vi med bara lite gruff och morr. Hade ett hundmöte tidigare som gick super. Verkligen.

10min balansträning

40sek x2 backträning

X anta sek skritträning

Det övriga gick hyffsat, Bianca kunde knappt gå ordentligt i kopplet och hon va allmänt sprallig, det kan bero på att hon va ganska trött efter att jag hade klickertränat med henne, vilket jag inte gjort så mycke så hon blev fort trött.

Bjuder pådåliga mobilbilder från dagens balansträning

Vi började med den ordinerade problemlösningen som blev en väl hopvikt toalettrulle med hundgodis i.

Efter det blev det promend med balansträning, balansträningen var i ca 13min skulle jag gissa, tappade räkningen där när jag blev disraherad av att Risen schnauzern va ute, vilket märktes på Bianca som började vädra i luften, + att jag såg matte klappa om den.

Jag började mata Bianca och vi kunde lungt gå vidare till nästa lekpark där vi avslutade baansrningen. Idag fick jag även en ide, en sak jag ville prova med Bianca, nämligen ha henne stå på en soptunna, så när jag hittade en löft jag upp henne och hon hade inga som hellst problem med att stå där.

Som ni ser inga som hellst problem för hennes del.

Efter att hon stått där några sekunder så löft jag ner henne igen och vi gick till backen och hade backträning, att stå silla i backen åt båda hållen i 30sek för att träna benmusklerna. Vi gick sean vidare och nu ut på assfallt där jag ser en hund komma, perfekt tänker jag och så fort Banca såg den, en svart fet labbe. SÅ gruffad ehon till så vi backade och jag började mata henne med godis vilket fick henne att lugna sig och till och med kunna strunta i den andra hunden. Jag hade tänkt gå åt samma håll men la den iden snabbt på hyllan och började röra mig hemmåt, gik och önskade att vi skulle få ett hundmte till som skulle upptäckas i tid denna gång, agt och gjort så möter vi en gubbe med en lös Golden som verkligen inte kunde bry sig mindre om oss, frågan är om hunden ens såg oss. Men redan tidigt började jag mata Bianca med godis, precis enligt instruktioner och matade även en bit efter för att bibehålla den bra attityden och känslan.

Efter det andra riktigt lyckade hundmötet körde vi 1min och 30sek skritträning vilket var otroligt lång tid, ni anar inte, att gå myrseg i 1 och en ½ min. Men Bianca skötte sig skitbra. När vi kommit in på våran gata ser jag att vi kommer få ett människomöte, vilket är långt ifrån lika uppstressande som ett hundmöte, så jag skvallertränade. Men sedan roade vi oss med att hoppa upp på en sten som måste ha sett falig ut för hon va nog påväg att resa ragg mot den. 

Väl inne fick hon massor av godis och berö och ett välförtjänt Grisöra.

Jag hade tänkt att vi skulle klickertäna lite med men i skrivande stund ligger hon nedanför min datastol och springer i sömnen.  På det så måste jag gå och lägga mig snart med, bytt avdelning å jobbet och det jag förut hade en vecka på mig att göra ska göras på en dag x3.

Men jag passar på att bjuda på en kass Mobil bild till frå dagens promenad med Balansträning

   Jag har tänkt göra detta ett tag innan jag fick frågorna, det är nämlien så att två personer har frågat mig om Biancas poblem, och det fick mig ännu mera motiverad till att berätta hur det är och hur det har varit.

När vi hämtade hem Bianca som valp ca 9veckor, var hon liten och söt, till och med mindre än Troy. Jag var jättelycklig, jag hade fått en valp, som jag velat ha det i evigheter. Men redan hos Biancas "uppfödare" så blev det problem, Bianca hade aldrig haft koppel på sig, ett litet katthalsband hade hon haft för att de skulle veta vem som var tingad och inte. Så Bianca potesterade högljutt när hon fick koppel och halsband på sig, genom att sätta sig ner. Men vi gorde ingen större sak av det, lätt som hon va så bar vi henne. Bilen lät hon och klättrade lite men det gick snabbt över. Där kom däremot problemen när hon blev större, med klagande i frm av pratande och pipande.

Men det är en annan sak, redan första promenaden märkte jag av problem, bilar och cyklister, folk var jätteläskiga, men satte man sig ner på huk så kröp hon gärna upp i famnen ett tag tills man kunde gå vidar, korta promenader där man ibland blev buren när man va så liten. De promenaderna va inga större problem när hon va liten och söt. Men månaderna gick, jag försökte desperat att få henne att gå i koppel. Då var möten och sånt inga större problem.

Problemen har nog kommit på senaste tiden, runt när vi gic första unghundskursen, då hon började skälla, drog i kopplet och gjorde utfall. Vi gick då kurs med få deltagare och det funkade, vanligtvis på den kursen var vi 2st ibland 3st. Unghundskursen efter det var värre, större grupp med hundar i olika storlekar, av olika raser och färger, där blev vi förpassade bakom 3 kompostgaller hela kursen och fick jobba på att vara i närheten av andra hundar utan att skälla, och kunna koppla av.

Jag vet egentligen inte när hennes problem kom upp till ytan, jag tror att det kom i samband med hennes könsmognad för när hon sedan löpte blev dessa problem 100% värre på det så slutade hon dessutom att äta. och vi hade ett himla sjå med att hitta ett foder som passade för att inte tala om godis till träning.

Men efter löpet forstatte vi tappert med att skvallerträna utan någon direkt framgång, då kontaktade vi hundpsykolog, som kom ut till oss, gick en promenad med Bianca och mig för att se hur hon reagerar, och utifrån det och en del pratande så har vi nu fått order om vad vi ska göra och det är där jag sitter idag.

Med att planera varje dag in i minsta detalj när det gäller Biancas träning, vi har 1månad på oss och vi får inte misslyckas med hundmöten, sen har vi bligatorisk anmälan på en Hundmöteskurs där vi kommer vara 3-4 hundar och sedan från gång till gång kommer det att lånas in andra hundar att träna på. Men med värmen i hjärtat av att hon inte är en omöjlig hund och att hon om några år ev kommer kunna möta hundar på en cykel och gångväg kämpar vi på.

Vi började med att klickerträna lite nostarget med min targetpinne, vilket går väldigt bra, tränar henne att dutta på den lilla färgtejpen i änden på olika platser för att sedan kunna använda den att peka på saker hon ska nudda.

Promenad som invigdes med 10min balasträning, där vi attakerade lekplatserna, finns inge bättre ställe än att träna balan på. Gungor, rutchkanor ja det finns mängder om man har en rolig lekpark vill säga.

körde 1min på 10 olika ställen så det blev inte 10min på engång, vi hann med ett hundmöte innan vi va klara med balansträningen. På riktigt långt håll så hon t lungt och sansat sina godisar som jag matade i henne på skalan jag fick att bedömma md va det nog 1½. Vi går vidare och kör backträning, att stå stilla å olika håll 30sek i en backe för att räna benen. Går vidare och kr det sista av balansträningen med glädje, mycke beröm och godis.
När balansträningen är avklarad är det dags att gå hem, lte fundersam blev jag över hur vi skulle gå eftersom vägen jag ville gå innehåller cykel och gångväg vilket är totalföbjudet. Men väljer en annan väg och är glad att jag gjorde det för där kommer nämligen hundmöte nr 2 men innan det så hann vi skritträna 1min. Hundmöte nr 2 var en Volpino Italiano valp. Från ingen stans, men jag va snabb att börja mata henne och backa så avståndet blev större vilket hon snabbt uppfattade och slappnad av dock bet hon hårdare en 5a kanske vilket betyder att stressen gått upp, men det kan jag förstå och det va helt och hållet mitt eget fel. Men efter en hel del godis var det värsta över och vi kunde lungt gå hem.

På grönområdet hade någon nyligen varit ute med hund märktes på Bianca så började mata, valde att ha henne på minhögra sida då jag inte litar på hunden i huset vi gick förbi. Men det öste sig snabbt ch hon bet inte så farligt en 2a kanske.

Så det var dena promenad, måste säga att det känns väldigt lyckat

En av sakerna hon fick balansera på.

Anledningen till min förtvivlan över dagens hundmöten är för att vi ligger just nu på 1månads stenhård träning inför Hundmöteskursen i höst. VI hade Camilla utbildad hundpsykolog på besök och vi gick en promenad igår med 2arrangerade hundmöten för att se hur hon beter sig. Utifrån det har vi fått en träningsplan och en obligatorisk närvaro å Hundmöteskursen. Men för att kunna gå kursen måste vi jobba stenhårt med våra hundmöten och framförallt Biancas självkänsla.

Biancas beteende grundar sig i en riktigt låg självkänsla vilket då i hundmöten blir osäkerhet och hennes sätt att reagera. Hon reagerar alltid starkare när hon blir överaskad.

Efter promenaden och pratande så kom vi fram till en träningsplan vilket innebär att vi inte får ha ett enda misslyckat hundmöte, för då tar vi minst ett steg tillbaka och vägen till att lyckas hamnar ännu längre bort.

Så nu är det så att vi inte får gå på cykel och gångvägar då avståndet vid alla ev hundmöten blir för nära, hon behöver minst en körväg mellan "snälla" hundar och ännu mer med "elaka" hundar, alltså hundar som själva har problem med hundmöten.

På det har vi fått ordinerat minst 10mins balansträning 5-6dagar i veckan, och problemlösningar hon lätt kan klara av för att öka hennes självkänsla.