Anledningen till min förtvivlan över dagens hundmöten är för att vi ligger just nu på 1månads stenhård träning inför Hundmöteskursen i höst. VI hade Camilla utbildad hundpsykolog på besök och vi gick en promenad igår med 2arrangerade hundmöten för att se hur hon beter sig. Utifrån det har vi fått en träningsplan och en obligatorisk närvaro å Hundmöteskursen. Men för att kunna gå kursen måste vi jobba stenhårt med våra hundmöten och framförallt Biancas självkänsla.

Biancas beteende grundar sig i en riktigt låg självkänsla vilket då i hundmöten blir osäkerhet och hennes sätt att reagera. Hon reagerar alltid starkare när hon blir överaskad.

Efter promenaden och pratande så kom vi fram till en träningsplan vilket innebär att vi inte får ha ett enda misslyckat hundmöte, för då tar vi minst ett steg tillbaka och vägen till att lyckas hamnar ännu längre bort.

Så nu är det så att vi inte får gå på cykel och gångvägar då avståndet vid alla ev hundmöten blir för nära, hon behöver minst en körväg mellan "snälla" hundar och ännu mer med "elaka" hundar, alltså hundar som själva har problem med hundmöten.

På det har vi fått ordinerat minst 10mins balansträning 5-6dagar i veckan, och problemlösningar hon lätt kan klara av för att öka hennes självkänsla.

Man går ut med attityden idag kommer det gå bra det är en bra dag idag, vad händer inte först om inte det som INTE får hända, 1-2 meter framför oss står det plötsligt en hund med matte, jag hade verkligen inte sett eller hört dem. Bianca blir galen vilket hon inte ska bli så får dra med henne in på tomten igen och lugna ner henne. Resten av promenaden går riktigt bra, hinner se nästa hund så kan börja mata i tid, men sen när vi gå förbi en tomt kommer det en svart labbe i en jäkla fart skällandes som en tok, Bianca reagerar, men matte är snabb med att ta henen till andra sidan och börja mata så hon släppte det snabbt och åt mängder så hyffsat bra men inte bra

Ja nu har jag varit duktig och tränat med Bianca, verkligen provat gränserna, hade tänkt mig en helt annan väg på promenaden idag men pga. lite saker så ändrade jag mig så det slutade med att vi hamnade på grusplanen vid en skola. Där tog jag tillfället i akt med en godisbag fylld med godis att träna inkallning, någonting som måste sitta 15 av 10 gånger liksom om hon ska bli en bra jakthund. Jag tror att det är någonting vi kommer få träna på livet ut ^^

På grusplanen så förbereder jag mig och släpper hennes koppel, började med att lägga henne ner, släppa kopplet och gå därifrån och kalla in, sedan gick jag runt svängde tvärt och kallade in. Jag fortsatte gå och svängde tvärt och kallade in igen, ibland kom hon inte alls på engång med då tog jag några teg emot henne och sa hennes namn, backade när jag hade henne med mig och belönade när hon satte sig bredvid mig. Så höll jag på med henne ett tag innan vi gick hemåt igen.

Nästan hemma gör jag likadant, sätter henne ner denna gång, går ifrån och kallar in, gör så ca 3gånger och hon kom på engång alla gångerna, fortsätter då gå utan att ta tag i hennes koppel, kallar in när vi kommer upp på asfalten och sedan går vi hem, med Bianca fint vid mitt ben, och ser sådär lycklig ut som hon kan göra när hon flämtar med tungan hängandes ut på sniskan och spetsade öron. Verkligen jättegulligt.

Väl hemma så skuttade hon glatt upp för trappan, jag säger åt henne att gå in, tar av kopplet men låter selen sitta kvar och säger åt henne att gå ner i hagen, medans jag hämtar nätbollen så vi kan leka lite, jag kastade bollen, Bianca springer med full fart och tar den och springer sedan direkt till mig. Lyckan var total när det hände. Så höll vi på ett bra tag och sedan passade jag på att ännu en gång träna inkallning med henne. Även denna gång gick det super, fortsätter hon såhär är jag jättelycklig. Ska se till att pappa och jag åker ut och tränar med henne med pipan med, det är nämligen tänkt så att Bianca ska ha visselpipa inkallning i skogen sen så de hörs mycke bättre än att någon står och ropar Hit. Men för att få en riktigt bra träning där hon ska lyckas mycke måste hon sitta i lina då för man kan styra henne lite mera då.

Ska även se till att vi åker och viltspårar med henne, dels för att hon behöver det och dels för att göra mamma glad genom att göra av med lite blod och klövar i frysen.

Ja idag shoppades det, Burfläkt, har en tyckte de skulle ha en varsin, alltid bra att få luften att röra på sig inne i bilen bak vid deras burar tycker jag.

Tärnad lever, svensk lufttorkad lever, att träna med ^^ köpte 100g bara för att prova, läntar tills man kan få lever gratsi när jakten börjar så man kan göra eget :D

Sen blev det en leksak med men bilden på hemsidan är så liten så va ingen ide.

Detta är då beställt från Petster.eu därifrån bilderna är med

En rädd matte + Bianca = Kaos!

Kom och gick på en cykel och gångväg, möter två mopeder som stirrade på mig, efter det kommer det två killar som ser ut som om de ägde världen. Efter det kom det tre tjejer med en cykel, vid det laget ha jag ½ omedvetet kortat upp Biancas koppel nästan helt = Bianca går på bakbenen, reser ragg, morrar och skäller till vilket får tjejerna att hoppa till, stanna och skrika rakt ut.

Men i övrigt gick promenaden verkligen SKITBRA!!!! klövjeväska med några senar i för tyngdens skull, och hon gick så fint bredvid mig och skvallrade fint på en katt, gruffade och vände sig om ett tag åt en liten hund vi såg men ingen större fara, riktigt nöjd med dagens träning :D

Efter det fick hon en snabb andningspaus så vart det på med dragsele, halsband och springerskaftet som sedan fästes i cykeln så tog vi våran runda, i början är det fullt ös medvetslös men riktigt fort föll hon in i en jättefin lugn men snabb trav . Gick vekligen skitbra, dock så i slutet så såg hon en katt och drog på och skällde som en tog. 

Gammal mobil bild från en cykeltur med Bianca

Bianca är en väldigt rolig hund måste jag få säga, hon har en stor personlighet och vill gärna vara till lags. Men hon har även en del ganska stora problem. Problem som vi ständigt jobbar med för att bli bättre.  Vi har kommit en lång väg men har ännu längre kvar på vägen innan allting är över. Men det känns bra att vi ändå har kommit så pass långt på ett år, ett helt år, har jag kämpat, blod svett och tårar. Bokstavligt talat, ibland har jag gråtit av förtvivlan, gråtit av lycka, och inte minst av allt gråtit av ilska, när jag vet att hon kan men skiter totalt i vad jag säger eller ber henne om.

Så har hon de stunder där hon verkligen gör det man ber henne om, hon är underbar, ligger i knät och sover och bara myser med en. I skrivande stund ligger hon bakom min datastol och sover, springer lite i sömnen och är allmänt avslappnad.

Men kliver man utanför dörren är det 110% som gäller, fullt ös medvetslös, hon är arbetsvillig men har furktansvärt lätt för att tappa fokus. Men det är nästan lika lätt att fånga igen på henne.

Hon är nog inte den smartaste hunden precis, men om hon vet vad hon ska göra och gör rätt en gång så fattar hon jättenabbt vad det är hon ska göra. Det är inga problem att lära henen någonting nytt, man måste bara ha en tydlig plan på hur det ska gå till och hur man ska göra, och man måste vara tydlig med vad man vill så fatar hon snabbt vad det är man menar. Jag har inte lagt något fokus på att lära henne en massa trix, jag har flera år på mig att göra det. Jag har istället lagt fokus på att lära henne grunderna så att de verkligen sitter, gå i koppel, sitta, ligga komma på inkallning ja det mesta man använder sig av i vardagen.

Jag känner att det arbetet jag lagt ner på henne verkligen har gett lön för sig, hon har verkligen utvecklats som hund. Men mitt mål för henne ligger långt från där vi är nu, jag vill ha en väl fungerande familjehund, som ska vara lugn inne men med och pigg utomhus, jag vill inte ha så mycke vaktande av dörren, någonting vi jobbar stenhårt med, hennes uppspelthet när någon kommer har ändrats något otroligt och det går bara snabbare och snabbare för henne att lugna ner sig.

Men jag vill även kunna gå en promenad utan att hon ser någonting och blir helt galen, där är en sak vi verkligen har långt kvar tills det funkar, det har blivit mycke bättre det måste jag säga, men vissa saker är fortfarande fruktansvärt jobbigt att möta på promenaderna.

Hur hon är som jakthund kan jag inte säga i dagens läge då hon inte fått jaga än. Men jag tror och hoppas att hon bli en sjukt bra jakthund. Om inte annat är hon väldigt duktig på viltspår.

Ett urval av bilderna jag tog när jag var på utställningen i Österbybruk.

Jag tycker det är intressant att gå runt på utställningar och titta på olika hundraser och olika beteenden, en del hundar verkar nästan njuta av att visa upp sig oh få all uppmärksamhet, medans andra är livrädda och inte alls vill, det de hellst skulle vilja verkar det osm är ligga hemma och slappa.

Jag såg ett exempel på en SHetland SHeepdog som verkligen inte ville vara med, då den två gånger slet sig från kopplet och sprang runt i ringen och utanför och inte ens ägarna kunde få tag i honom, han va rent sat livrädd. Jag tyckte så hemskt synd om honom, man kunden nästan se hur hela hunden led av hela händelsen.

Andra hundar verkar som sagt verkligen vilja vara där, en del av dem kan ligga i gräset och slappna av

Kolla den bilden liksom, mitt i meten låg denna lilla Spets och slappnade av och bara tittade på folk och andra hundar.

Sen finns det de hundar som inte är vana med miljön och skäller på allt och alla, men med rätt träning tro jag även den osäkraste hunden kommer klara av den miljön. Man får ha tålamod och ta lite i taget.

Glöm inte klicka på bilderna för att se dem i större format, men observera att det är sträng Copyright på bilderna.