Jag vet inte rent sagt inte vad det var för fel på henne, jag hittade henne liggandes på sida i buren alldeles kall, hon reagerade knappt när jag rörde vid henne, hon skakade/gungade så fort man ställde ner henne, hon orkade knappt öppna ögonen, och när hon gjorde det var de alldeles matta. Jag tar med henne in på mitt rum och storgråter för jag inser att nu är det slut på hennes liv, pappa kommer in efter ett tag och jag ringer mamma som jobbar, vi bestämmer att vi åker med henne till veterinären för att få somna in i lugn och ro. Så mamma ringer veterinären och vi får tid 13,30, en timme ska vi vänta, så jag försöker göra det så bra jag kan för henne och sätter på mig morgonrocken, för att ha henne nära och värma henne, hon fan sig till ro efter ett tag och låg där, andades tungt med slutna ögon. Vi sätter oss i bilen efter vad som känns som en evighet, sen när vi kommit en bit med bilen så började hon skumma ur näsan och det såg ut som om hon försökte spy, hon ville ligga på ett speciellt sätt så jag lät henn ligga där, med en gammal torr våtservett under kroppen, hennes skummande och spyliknande blev bara väre och hon blev aldeles slapp i kroppen. När vi kommer in till veterinären så ligge r hon bara i min famn medans jag gråter utan stopp. Vi fick komma in tidigare och veterinären kollade lite på henne och sa att vi skulle låta henne somna in, jag nickade eftersom det va det jag hade bestämt, hon skulle inte få lida mer bara för att jag skulle vara egoistisk. Så hon fick en spruta och blev genast mycke slappare i kroppen, och efter ett tag började hon dra stora djupa anstrända andetag, veterinären sa lungt att det är en reflex. Han lyssnade på hennes hjärta 3ggr innan han sa att hon måste ha mer medel, en kämpe ända in i döden. Efter den sprutan tog det inte lång tid innan andetagen slutade och hon låg slapp i min famn, han la lite papper under henen eftersom hon fortfarande skummade ur nosen och nu kom det lite ur munnen med, rödbrunt till färgen och jag hade vit jacka på mig, han lyssnade två gånger till och vi fyllde i kontaktuppgifter och sen fick vi lilla byltet med oss hem. Jag grät helatiden. När vi kom hem fick hon ligga en stund med mig inne på mitt rum där jag klappade en massa på henne innan jag började göra i ordning hennes lilla kista, en ammal mobilkartong som jag fyllde först med spån från hennes bur, sedan hennes strumpa och efter det bomaterial, på allt detta la jag min älskade hamster och hon fick en tuss bomaterial på kroppen med. Sen stängdejag lådan och gick ut och begravde henne, vi ska fixa ett litet kors att sätta upp på platsen sen med. Och jag har börjat på e minneslåda, med bomaterial från buren, maten i matskålen och sen några av sakerna hon hade i buren. Ska skriva ut bilder på henne sen med att stoppa i lådan.
De sista bilderna på älskade Steffy.
Hon levde när jag tog bilderna.
Steffy
2010-06-04 - 2012-04-30