På morgonen tog jag en långpromenad med Bianca. Det gick fantastiskt bra, gud dessa promenader får mig verkligen att vilja fortsätta jobba med henne, det är det som får mig att orka med henne och inser att det finns hopp för henne. Hon skällde lite men gav sig snabbt. Hon skvallrade underbart, äta av allt va alla gymnasielever som gick förbi oss och de va bara några meter, hade henne mellan benen och höll henne i selet och gav henne godis. Hon skötte sig underbart. Vi fortsätter gå och efter en bit får vi möte av en kvinna med 2 minipudlar (svarta) hon frågar om de får hälsa och de får de. Släpper fram Bianca som går fram till den ena, en hane, han toittar på henne och hon stannar, hon blir jätteosäker och reser ragg, och kastar sig ner i lekställning, va fram och hälsade, backade och lekställning igen och helatiden rest ragg. Men hon va tyst. Efter ett tag kunde jag börja skvallra med henne och då stod hon framför mig, tittade på dem och sedan på mig. Duktig flicka :D. Vi går vidare och hon skötte sig underbart. Bästa av allt var när vi skulle över grönområdet och där var det dagmammor med massor av deras dagbarn, vanligtvis brukar Bianca skälla som en tok och vara galen rent sagt. Nu tittade hon knappt åt dem, fatta vilken känsla man får av att se de framstegen, att se att hon rent sagt skiter i det. Det får en att verkligen inse att man gör någonting rätt med henne i alla fall. Hon kan koncentrera sig ibland alltså. Känns så himl bra att träna med henen när hon är så.

På eftermiddagen så satte jag mig på bussen och åkte in till stan och träffade en kompis, vi gick och köpte biljetter och sedan gick vi och käkade på Max och gick sedan tillbaka till bion, där vi fyllde på med dricka och godis innan vi gick och intog våra platser i salongen. Dagens film var Ted, och som jag skrattade, grät nästan med, men mestadels skrattade jag. Riktigt rolig film, verkligen sevärd.

hos http://isbitarna.se/?p=22748#respond